Det är, som jag skrev om förra veckan, många tankar, idéer och funderingar på saker och ting som snurrar i min hjärna just för tillfället. Jag har funderat mycket kring vilken väg jag ska gå, vad jag kan och vad jag egentligen vill. För ett tag sedan fick jag tokspel på allt som snurrade runt. Jag hade så många idéer och bra saker jag bara måste komma i håg att jag började bli yr i mössan, och hade svårt att fokusera på de riktigt viktiga bollarna.

Eftersom jag är så där ordningssam av mig blir jag lätt irriterad av att inte ha något bra system för att samla allt. Jag kör Awsome note i min iPod, och den något jolmiga designen till trots så tycker jag att det fungerar bra (jag såg att Eva Wieselgren på GPs Teknik & Trender också sjöng app’ens lov). Men det går liksom inte att ha tusen miljoner notes för allting. Det saknades kontext, och möjlighet att se sambanden mellan noteringarna.

Lite då och då har folk pratat sig varma för mindmapping i olika sammanhang, men jag har aldrig riktigt tyckt att det varit något för mig (utan mer något som använts av flashiga konsulter; se den fina illustrationen här bredvid). Förrän nu. För jag har skådat ljuset, i form av min nya kompis Mindmeister.  Och hejsan, vilken ordning jag har fått i huvudet! Det bästa (förutom den efterlängtade strukturen då) är att jag mindmappar online, och kan ta fram dem var jag än är, vid vilken dator jag vill.

Mindmapping I tell you. Sjukt underskattat.

Bild med tillstånd av Lunchbreath.