Jag vet sedan ett antal år vad som gör mig lycklig. Jag har varit nere i det mörkaste svarta hålet och jag har svävat uppe bland de vackraste rosa molnen (okej, det där lät lite knarkigt men bear with me…). Det jag vill säga är att jag har varit med tillräckligt länge för att veta vad jag behöver, och hur jag ska göra för att vara lycklig (okej, jag vet det på vissa klartänkta dagar i alla fall).
Och visst har jag champagnesmak och pilsnerplånbok, som mamma säger. Jag gillar vackra saker och inredning. Och fina kläder. Och nya roliga teknikprylar. Men när det kommer till kritan så är det ju inte det som är det viktiga i livet. Jag vet vad jag blir lycklig av.
I alla fall trodde jag det. Tills jag såg Dan Gilbert prata om lycka på TV för några månader sedan. Och nu…? Hey, there’s no end to the possibilities!
PS. Om du gillar Dans föreläsning, kanske du också gillar hans bok på samma ämne; “Stumbling on happiness“.
- – -
Vad är TED? TED är en ickevinstdrivande organisation som handlar om att sprida idéer. På TED.com hittar du mängder av smarta, roliga, intressanta och tänkvärda föreläsningar, alla med spännnade idéer och tankar som är värda att spridas. En gång i veckan tipsar Kommunikationsloppan om ett tankeväckande och inspirerande TED Talk.
Trilla inte av stolen nu… men jag tänkte att det vore kul att få lite fart på bloggen igen. Vad tror ni om det?
Så vad hände? Det är ju fyra månader sedan sist. Tja. Allt kanske. På en och samma gång. Mest bra saker, väldigt bra saker. Ett nytt jobb, ett bröllop och en av de bästa – nej, den bästa – semestern i mannaminne.
Det tar på krafterna att vara arbetslös. Särskilt om man i jakten på det nya jobbet går ‘all in’ på att vara aktiv. Överallt. Samtidigt. Det gav mig världens bästa jobb, men det tog på krafterna. Om man samtidigt planerar att gifta sig, på en av de vackraste grekiska öar som finns, så finns det inte så mycket umf kvar till slut.
Men nu, efter det fantastiska bröllopet och en lååång härlig semester (som avslutades på tidernas största inspirationsläger för nördar inom sociala medier), är jag på banan igen.
Lång, mörk och deprimerande höst säger ni? Färgglad, mysig och vansinnigt kul höst säger jag. Tjohoo!
Jag har haft en lång och mycket välbehövlig paus offline under helgerna. Förra veckan vaknade Twitter-lusten till liv, och snart kom det välbekanta bloggsuget också krypande, så nu har jag varit inne och kikat runt lite på vad som hänt i världen. Det ser ut att ha varit ganska lugnt och stilla här ute. Många verkar ha tagit en paus för att umgås med nära och kära, och njuta av offline-livet lite.
Många av bloggarna jag läser har poster med fina och insiktsfulla summeringar, både av 2009 och hela 00-talet. Eftersom 1) vi kommit en bra bit in på det nya året nu och en sammanfattning känns lite väl passé, och 2) jag har en usel känsla för vilket år saker och ting har hänt, blir det ingen summering här.
Nä, det är uppåt framåt som gäller, vänner! Nu kör vi!
Just för tillfället är det lite rörigt i mitt huvud. Alldeles för många tankar och idéer, och alldeles för lite tid. När jag blev uppsagd på jobbet för snart ett år sedan, valde jag att hoppa på nästa jobb (ett vikariat) som uppenbarade sig, så fort jag bara kunde. Inte en dags arbetslös tid blev det. Ingen eftertanke och inga funderingar. Klart det är bäst att ha ett jobb och tjäna sitt levebröd? Bra för ekonomin, bra för CV’t.
Nu är snart vikariatet slut, och nu har hjärnan hunnit ifatt. Jaha, jaså du blev uppsagd? Mhm. Är inte det en chans att stanna upp och reflektera lite? Byta bana? Jahaa.. jo. Tankarna och funderingarna har äntligen krupit på mig. De där som jag gissar att de flesta som någon gång blivit uppsagda har haft (och förhoppningsvis många andra också så klart). Vad är meningen? Ska jag fortsätta jobba med det här? Ska jag dra i handbromsen, svänga och jobba med något helt annat, nu när någon bestämt att jag skulle ta ett break?
De där tankarna på att göra något som är något värt, dyker upp igen. Att jobba med något som faktiskt betyder något för andra människor. För marknadsföring är ju egentligen ytligt och kommersiellt. Vad betyder det där nyhetsbrevet jag skickar, eller den där broschyren jag skapar egentligen? Jag borde jobba som biståndsarbetare. Eller sjuksköterska. Jobba med något som betyder något för andra, som gör någon annan glad eller hjälper någon. Det borde jag.
Men så inser jag att det är ju det här med kommunikation jag kan. Det är det jag brinner för. Det är det jag vill jobba med. Så why not? Alla kan inte vara biståndsarbetare eller sjuksköterskor.
Så nu kör vi! Jäklar vilket bra kommunikationsjobb jag ska skaffa mig!
…säger Seth Godin – till och med när vi köper en lott. Intressant tanke.
Lotta i andra kanaler