Det här är så otroligt snyggt gjort så jag kan inte låta bli att länka. Återvinning at its’ best!
Hittat på fina LillaGumman.se
Jag var på besök på en av mina tidigare arbetsplatser nu i veckan. Det är ett stort internationellt företag, där arbetsdagen inte helt osannolikt ibland kan innehålla 4-5 telefonmöten, eller conf calls som det heter. Det fick mig att minnas ett Youtube-klipp som presenterades på kursen “Effektiv kommunikation” som jag gick hos Yāree för ett par veckor sedan.
Om ni någon gång jobbat i ett internationellt företag (eller kanske framför allt i ett amerikanskt sådant) lär ni känna igen er i klippet nedan. Kanske nästan lite för väl. 
Följer ni Jonas Petersons blogg? Killen som sa upp sig från jobbkarusellen hemma i Sverige, drog till Australien och blev bröllopsfotograf? Om inte, så har ni missat något. Fantastiskt vackra bilder – och fina reflektioner över livet.
Som inlägget idag – The boy within. Precis så känner jag mig. Det bor en liten, liten flicka där inuti, som hoppar och studsar av lycka. Jag är så vansinnigt lycklig över att mitt liv är så bra och att jag får jobba med det jag gör.
Det ni.
Det finns så många fantastiskt duktiga människor. Och så många av dem skriver fantastiska bloggar! Alltså följer jag en galen mängd bloggar. Jag läser, och förundras. Och läser, och tänker att “japp, det där är klockrent, det måste jag ta med mig”. Nästa dag gör jag likadant. Med nästa bloggpost. Och då har jag glömt vad det var jag skulle ta med mig från igår.
Riktigt så illa är det så klart inte. Mycket av det jag läser har jag naturligtvis med mig. Men då och då läser jag handfasta råd och tips, som jag verkligen skulle vilja ha med mig när jag behöver dem. Som Jason Cohens “10 secrets to more magnetic copy” till exempel. Eller Mattias Åkerbergs sammanfattning av Robert W. Blys “The copywriter’s handbook” i texten “Så skriver du reklamtexter som folk vill läsa (och kan förstå)“.
Idag trillade ett inlägg från Copyblogger (en fantastisk blogg så klart) in i min RSS-läsare. Inlägget hette “Is reading blogposts worth your time“. Och James Chartrand (som för övrigt skriver ytterligare en toppenblogg; Men with Pens) får in en fullträff på yours truly med frågorna “So when was the last time you actually put any of that advice into action? Where’s your follow-through?”
Ka-tjunk. Eller nåt åt det hållet. Låter det när det sjunker in.
“The road to hell is paved with good intentions“.
Nästa gång jag läser något och tänker “japp, det ska jag ta med mig”, så ska jag göra det. Banne mig. Kanske till och med skriva upp tipsen (för hand!) på en post-it och smacka dit på skärmen. Istället för att bokmärka och tänka att jag läser det igen sedan. Nej, jag behöver se dem hela tiden. Så att jag verkligen använder dem.
Framöver ska det bli mer hockey, och mindre snack.
För om det inte blir det, så borde jag kanske klappa lite mer på katten, göra klart filten av mormorsrutor eller åka och simma istället. Eller kasta frisbee, som James säger. För om jag inte använder alla goda råd jag får, varför läser jag dem då? Vad har de då för nytta?
Via Plyhmbloggen och gårdagens gästbloggare David Stiernholm hittade jag till Strukturbloggen, full med tips om hur vi med struktur och ordning får mer koll på läget och mer tid över.
Ljuv musik för en strukturfascist som jag! Ordning och reda. Sweet.
Hans Kullin diskuterar om varför begreppet nyhet bör omdefinieras på Same Same But Different. Han menar att vi konsumerar allt mer information, och den består inte enbart av nyheter förmedlade av traditionella medier.
De sociala medierna ökar allt jämt i genomslagskraft, och de ger oss nyheter som ligger nära oss själva. De har förmågan att leverera nyheter om vad som händer dem och det som vi bryr oss om – i realtid.
Läs mer om hur det faktum att den genomsnittlige Facebook-användaren spenderar 20 minuter på Facebook varje dag påverkar begreppet nyhet på Same Same But Different.
Den som är duktig på content när det gäller webb och intranät är en nyckelperson, menar Margot Bloomstein på A List Apart.
Margot diskuterar i den intressanta artikeln “The case for content strategy – Motown Style” det galna i att innehållsexperten, ofta en webbredaktör, kommer in så sent i många webbprojekt, och visar på hur ett nära samarbete med den som kan innehåll gynnar alla inblandade.
Frågan om vem som egentligen äger intranätet i en organisation är intressant. Är det IT-avdelningen? Eller kanske kommunikationsavdelningen? Eller båda? Och hur jobbar man i så fall tillsammans, och får ett väl underhållet intranät? Intressanta frågor tycker jag, och signar därför upp mig på det gratis webinar om Intranet Governance jag precis läste om på Prescient’s webbplats.
I många fall är produktionen av ett intranät något som stressas fram; man behöver ha en gemensam informationsplats, och man behöver ha den NU, ja allra helst redan i går. När ett verktyg, en produkt eller tjänst stressas fram , tar det inte så lång tid innan problem och brister visar sig, och man bestämmer sig för att ändra och skapa nytt.
För att spara organisationen både tid, pengar och energi gäller det att planera och göra ordentliga utvärderingar från början. Planera, följ upp och planera igen. Toby Ward skriver på Intranetblog.com om just Intranet Assessment, om vikten av att noga utvärdera alla krav och funktioner som organisationen vill att intranätet ska uppfylla. Hos just Prescient beskriver man sin metodik i formen av en cirkel, där det två initiala och mest kritiska delarna utvärdering och planering följs av teknologi, implementation och marknadsföring. Läs mer på Intranetblog.com.
På The Workplace blog finns en riktigt snygg beskrivning av vad Enterprise 2.0 är. Ett bra sätt att beskriva olika nya sätt att kommunicera!
Lotta i andra kanaler