Trilla inte av stolen nu… men jag tänkte att det vore kul att få lite fart på bloggen igen. Vad tror ni om det?
Så vad hände? Det är ju fyra månader sedan sist. Tja. Allt kanske. På en och samma gång. Mest bra saker, väldigt bra saker. Ett nytt jobb, ett bröllop och en av de bästa – nej, den bästa – semestern i mannaminne.
Det tar på krafterna att vara arbetslös. Särskilt om man i jakten på det nya jobbet går ‘all in’ på att vara aktiv. Överallt. Samtidigt. Det gav mig världens bästa jobb, men det tog på krafterna. Om man samtidigt planerar att gifta sig, på en av de vackraste grekiska öar som finns, så finns det inte så mycket umf kvar till slut.
Det finns så många fantastiskt duktiga människor. Och så många av dem skriver fantastiska bloggar! Alltså följer jag en galen mängd bloggar. Jag läser, och förundras. Och läser, och tänker att “japp, det där är klockrent, det måste jag ta med mig”. Nästa dag gör jag likadant. Med nästa bloggpost. Och då har jag glömt vad det var jag skulle ta med mig från igår.
Idag trillade ett inlägg från Copyblogger (en fantastisk blogg så klart) in i min RSS-läsare. Inlägget hette “Is reading blogposts worth your time“. Och James Chartrand (som för övrigt skriver ytterligare en toppenblogg; Men with Pens) får in en fullträff på yours truly med frågorna “So when was the last time you actually put any of that advice into action? Where’s your follow-through?”
Ka-tjunk. Eller nåt åt det hållet. Låter det när det sjunker in.
“The road to hell is paved with good intentions“.
Nästa gång jag läser något och tänker “japp, det ska jag ta med mig”, så ska jag göra det. Banne mig. Kanske till och med skriva upp tipsen (för hand!) på en post-it och smacka dit på skärmen. Istället för att bokmärka och tänka att jag läser det igen sedan. Nej, jag behöver se dem hela tiden. Så att jag verkligen använder dem.
Framöver ska det bli mer hockey, och mindre snack.
För om det inte blir det, så borde jag kanske klappa lite mer på katten, göra klart filten av mormorsrutor eller åka och simma istället. Eller kasta frisbee, som James säger. För om jag inte använder alla goda råd jag får, varför läser jag dem då? Vad har de då för nytta?
Det finns så många intressanta personer och teorier här i världen. Jag såg just Skavlan från i fredags, och upptäckte ännu en ny person att lägga till listan - Alain de Botton. Alain, engelsk filosof, har bland annat skrivit boken “The pleasures and sorrows of work“, som kretsar kring frågan “Varför arbetar vi?”
Alain menar att vi (bortsett från den uppenbara ekonomiska faktorn) jobbar för att det ger oss en känsla av sammanhang och mening. För att trivas bättre med livet och slippa den ack så vanliga söndagsångesten, skulle vi alla behöva ta steget bortom karriärångest och jobbsnobberi. Först då kan vi enligt Alain finna den sanna glädjen i vårt arbete. Och visst är det sant som han säger – “We are the authors of our own ambitions”.
Jag var tvungen att se om Alain fanns på TED.com, och naturligtvis gjorde han det. Här nedan ser ni honom i “A kinder, gentler philosophy of success”.
Jag har haft en lång och mycket välbehövlig paus offline under helgerna. Förra veckan vaknade Twitter-lusten till liv, och snart kom det välbekanta bloggsuget också krypande, så nu har jag varit inne och kikat runt lite på vad som hänt i världen. Det ser ut att ha varit ganska lugnt och stilla här ute. Många verkar ha tagit en paus för att umgås med nära och kära, och njuta av offline-livet lite.
Många av bloggarna jag läser har poster med fina och insiktsfulla summeringar, både av 2009 och hela 00-talet. Eftersom 1) vi kommit en bra bit in på det nya året nu och en sammanfattning känns lite väl passé, och 2) jag har en usel känsla för vilket år saker och ting har hänt, blir det ingen summering här.
Nä, det är uppåt framåt som gäller, vänner! Nu kör vi!
Det är, som jag skrev om förra veckan, många tankar, idéer och funderingar på saker och ting som snurrar i min hjärna just för tillfället. Jag har funderat mycket kring vilken väg jag ska gå, vad jag kan och vad jag egentligen vill. För ett tag sedan fick jag tokspel på allt som snurrade runt. Jag hade så många idéer och bra saker jag bara måste komma i håg att jag började bli yr i mössan, och hade svårt att fokusera på de riktigt viktiga bollarna.
Eftersom jag är så där ordningssam av mig blir jag lätt irriterad av att inte ha något bra system för att samla allt. Jag kör Awsome note i min iPod, och den något jolmiga designen till trots så tycker jag att det fungerar bra (jag såg att Eva Wieselgren på GPs Teknik & Trender också sjöng app’ens lov). Men det går liksom inte att ha tusen miljoner notes för allting. Det saknades kontext, och möjlighet att se sambanden mellan noteringarna.
Lite då och då har folk pratat sig varma för mindmapping i olika sammanhang, men jag har aldrig riktigt tyckt att det varit något för mig (utan mer något som använts av flashiga konsulter; se den fina illustrationen här bredvid). Förrän nu. För jag har skådat ljuset, i form av min nya kompis Mindmeister. Och hejsan, vilken ordning jag har fått i huvudet! Det bästa (förutom den efterlängtade strukturen då) är att jag mindmappar online, och kan ta fram dem var jag än är, vid vilken dator jag vill.
Vi behöver nya sätt att tänka, och mer energi för att vända spelet. Godin har därför samlat tankar och idéer från 70 stora tänkare inför det nya året, som han vill dela med oss. Snyggt och enkelt paketerat.
Just för tillfället är det lite rörigt i mitt huvud. Alldeles för många tankar och idéer, och alldeles för lite tid. När jag blev uppsagd på jobbet för snart ett år sedan, valde jag att hoppa på nästa jobb (ett vikariat) som uppenbarade sig, så fort jag bara kunde. Inte en dags arbetslös tid blev det. Ingen eftertanke och inga funderingar. Klart det är bäst att ha ett jobb och tjäna sitt levebröd? Bra för ekonomin, bra för CV’t.
Nu är snart vikariatet slut, och nu har hjärnan hunnit ifatt. Jaha, jaså du blev uppsagd? Mhm. Är inte det en chans att stanna upp och reflektera lite? Byta bana? Jahaa.. jo. Tankarna och funderingarna har äntligen krupit på mig. De där som jag gissar att de flesta som någon gång blivit uppsagda har haft (och förhoppningsvis många andra också så klart). Vad är meningen? Ska jag fortsätta jobba med det här? Ska jag dra i handbromsen, svänga och jobba med något helt annat, nu när någon bestämt att jag skulle ta ett break?
De där tankarna på att göra något som är något värt, dyker upp igen. Att jobba med något som faktiskt betyder något för andra människor. För marknadsföring är ju egentligen ytligt och kommersiellt. Vad betyder det där nyhetsbrevet jag skickar, eller den där broschyren jag skapar egentligen? Jag borde jobba som biståndsarbetare. Eller sjuksköterska. Jobba med något som betydernågot för andra, som gör någon annan glad eller hjälper någon. Det borde jag.
Men så inser jag att det är ju det här med kommunikation jag kan. Det är det jag brinner för. Det är det jag vill jobba med. Så why not? Alla kan inte vara biståndsarbetare eller sjuksköterskor.
Så nu kör vi! Jäklar vilket bra kommunikationsjobb jag ska skaffa mig!
Jag har, med ett par års mellanrum, gjort Myers-Briggs personlighetstest (om du inte hört talas om Myers-Briggs tidigare, kan du läsa om det på Wikipedia). Jag har tidigare alltid varit av åsikten att personlighetstester inte egentligen säger särskilt mycket om en person, särskilt inte om testet inte kompletteras med uppföljande intervjuer osv. Man kan ju alltid manipulera resultatet, och svara som man tror att man BÖR svara. Men jag måste nog faktiskt ändra åsikt, i alla fall när det gäller Myers-Briggs.
Testet är uppbyggt på ett sådant sätt (och med så pass många frågor) att frågorna kompletterar varandra, och jag har svårt att tro att man kan besvara dem alla med regisserade svar för att få det resultat man vill.
Jag har alltså gjort testet (jag tror att just den här varianten är en förkortad version) två gånger innan, med några års mellanrum. Häromdagen gjorde jag det igen, och dra mig baklänges på en gammal vagn – det blev samma resultat igen!
Beskrivningen av min personlighetstyp, en s.k. Provider (ESFJ), är så klockren! Tyvärr stämmer den både när det gäller mina mer attraktiva delar och de jag helst inte vill kännas vid… Jag är visst:
“Organized
Loyal
Can be depended on to follow things through to completion
Enjoy creating order, structure and schedules
Enjoy interacting with people
Warm-hearted and sympathetic
Tend to put others’ needs above their own
Very good at giving practical care
Very cooperative, good team members
Practical and down-to-earth
Value peaceful living and security
Enjoy variety, but work well with routine tasks
Need approval from others
Receive satisfaction from giving to others
Live in the here and now – dislike theorizing about the future” (Källa: Personalitypage.com)
Japp. Så är det. Det är nyttigt med lite självreflektion ibland. Har ni gjort testet? Vad är ni för typer – och tycker ni att den typbeskrivningen stämmer på er?
... är mitt sätt att hålla mig uppdaterad med vad som händer i kommunikationsbranschen. Ett bibliotek med intressanta trender, länkar, tankar och idéer, sett ur en informatörs synvinkel.
Jag heter Charlotte, bor i Göteborg, och jobbar på dagarna med marknadsföring och kommunikation på Kreafon.
... viks av ett kvadratformat papper, och går att röra i många olika vinklar. [...] denna sorts pappersloppa används mest när barn "spår" varandra. Källa: Wikipedia
Jag är visst:
Kommunikationsloppan på nätet